Pierre Cros flyttade in i sina morföräldrars hus när han gick i pension från rugbyvärlden. Han tog över de gamla vinplantorna som i stort sett var övergivna och växte vilt. Hans far och farföräldrar var bagare, inte vinodlare. Pierre har inte gått i någon vinskola. Han har inte lärt sig yrket hos någon känd odlare. Själv säger Pierre att han lärt sig allt av två äldre personer i byn, “Mamie” och “Bon Papa”.
Pierres viner är lika karaktärsfyllda som han själv. Pierre tycker om att se vad som händer runt om i världen och sedan experimentera på sin egen gård. Därför bestämde han sig för tio år sedan att plantera vindruvor som Nebbiolo (från Piemonte), Pinot Noir (från Bourgogne), Touriga Nacional (från Porto). Då lade den franska staten sig i och påminde att det var olagliga druvor på Minervois-mark. De sade till honom att dra upp plantorna igen. Pierre lyckades övertala de statsanställda att ha kvar plantorna, men fick i gengäld ge bort 15 % av produktionen till INAO, det franska vinbruksministeriet. På dessa viner tryckte Pierre med stor stil på etiketten: “La liberté n’est pas de faire ce qu’on veut mais de vouloir ce qu’on fait” « Frihet är inte att göra vad man vill utan att vilja det man gör. » Det är Pierres sätt att kommentera offentligt vad han tycker.
Domänen är 50 hektar, men endast 28 består av vinplantor. Resten är “garrigue”, medelhavsskog. Pierre arbetar plantorna enligt “lutte raisonnée” d v s ingen besprutning i förebyggande syfte. Vind och sol hjälper att förebygga sjukdomar. De senaste tre åren har han aldrig överstigt fem «behandlingar» och till 90% är de ekologiska. Samtliga druvor är handskördade.
