Två systrar, Constance, Diane och ett slott. Strax utanför Montpellier ligger ett vackert slott byggt på tidigt 1700-tal. Det var Jean Vassal som lät bygga det åt sin fru. Sedan 1920 har slottet l’Engarran tillhört Diane’s och Constance’s familjer och historien berättar att det funnits vinplantor på platsen sedan 1600-talet. Efter en cancerbehandling bestämde sig systern Constance att lämna vinslottet, nu är det Diane som själv driver familjearvet med järnhand.
De buteljerar drygt 300 000 flaskor om året och arbetar marken enligt lutte raisonnée, d v s ingen besprutning i förebyggande syfte. De skördar huvudsakligen med maskin, utom den Carignan som används till kolsyrejäsning. Förutom vinproduktionen tar de emot turister för slottsbesök och hyr ut salar till företag och privata fester.
Slottet har alltid drivits av kvinnor. Männen finns inte med på slottstapeten. De håller sig i skuggan av kvinnornas bestämda framfart. Diane Losfelt vet vad hon vill och jag tror inte att man ska ompröva hennes beslut. Raka puckar gäller. Under vår provning på Vinisud påpekade vi att det bara fanns 1 % Cinsault i ett vin och menade att det kanske inte gjorde så stor skillnad. Diane svarade blixtsnabbt. ”Eftersom en procent Cinsault finns med varför skulle vi dölja det?” Men järnhanden är inte för hård, Isabelle, som arbetar på slottet sedan 22 år, kan inte tänka sig någon annan arbetsgivare. Diane’s viner är välgjorda och fulla med karaktär.
