Vingården innehar 28 hektar och de gör cirka 60 000 flaskor per år. Det innebär att deras avkastning är 16 hl per hektar. Det är ytterst lite. I Chablis och i Bordeaux tar de ut ungefär 60 hl/ha!
Pappan Bruno var ingenjör hos Renault i norra Frankrike fram till slutet på 80-talet. Men det var kris i bilbranschen och som chef var han tvungen att avskeda två personer per kvartal. En förfärlig erfarenhet. Droppen rann över den dag då en av de avskedade satte sig ner och hungerstrejkade utanför fabriken. Den kvällen gick Bruno hem till sin fru Fabienne och sa att han inte kunde fortsätta hos Renault längre. De packade väskorna och efter att Bruno förhandlat fram sin avgång från Renault, tog de sina två söner och körde 90 mil söderut till den lilla byn Padern där de tidigare hade varit på semester. De köpte ett litet hus i byn och funderade på att öppna en camping. Men ödet ville annorlunda. En äldre man i byn kontaktade dem och frågade om de ville ta över hans vinplantor. Bruno och hans familj var yngre och starkare än honom. Varför inte? De fick köpa marken till ett ytterst lågt pris och den förre dette ägaren hjälpte dem att beskära druvorna varje vinter. Bruno och Fabienne kunde ju ingenting om varken vinplantor eller vin. De började med att ta druvorna till kooperativet i byn, men de insåg snart att arvodet därifrån inte räckte för betala av deras lån. De bestämde att lägga vinet på flaska. Men mer arbete och pengar krävdes. Sonen Nicolas berättade att vintern 1996 hade han vunnit en stor lufttorkad skinka på skolans Bingo och tur var det, för skinkan var det enda de åt den vintern… 1996 blev den första buteljerade årgången.
De har arbetat ekologiskt från början och de handskördar alla druvor, använder bara vildjäst och sorterar alla druvor. De fick också hjälp av önologen Claude Gros, som första gången han provade deras viner sa att de kunde göra ”trevliga” viner tillsammans. Vingården började uppmärksammas i media tidigt 2000-tal. Nicolas, den äldsta sonen, fick nog av allt ständigt arbetande och slit och begav sig till stan för att hitta ett annat yrke. Efter tio år är han nu tillbaka på gården och sköter all vinifiering med ett vakande öga från pappa Bruno. Fabienne, mamman, sitter på kontoret.
